jaha va roligt då har man åkt på feber.jag misstänkte det hära redan i måndags ,men har inte vågat känna efter förns i dag då det vart mycket som ska ha gjorts nu i dagarna, för er som inte vet så gör minsta lilla förendring med min kropps temp mig till 5 år i gen.jag blir så liten tycker sjukligt synd om mig själv tror att jag ska dö och så.och då kan det alltså vara så att jag har 38,2 i temp.den dagen jag får 40 graders feber den dagen stänger jag butiken.

nu måste alltså alice ut snart med skulle kunna betala stora pengar för att slippa gå ut hon måste göra 2an med så bara ut och pinka går inte för sig heller..jag testade och la mig och sov kl 19,30 tidigare i kväll det gick inte alls det, och nu är jag tok pigg även om jag är hängig och så.lär bli sent för den hära sjuklingen i natt.fan vad jag saknar nån som kan tycka synd om mig när jag är sjuk. alice bara snarkar och kunnde inte bry sig mindre.men jag älskar henne endå..

2-1 till Totti.
Det blir resultatet i antalet jular för våra två barn. Mimmis första, Milos andra.
Kanske betyder Milos andra jul att han bryr sig ett litet gram mer om vad som är i paketet, än själva paketet. Mimmi kommer gunga i sin sittstol och se på oss med sina stora ögon. Hon kommer somna i nya kläder, kräkas lite på pappas axel och skratta som en ängel när man kittlar henne lite under hakan.
Vi håller en vit jul hos oss. Det är inte ett ställningstagande för en överkänslig nykter alkis. Det är en självklarhet, ett vuxet beslut. Att vara pappa handlar om att haka av sig själv, att lägga undan de egna behoven och önskningarna. Alla barn har rätt att ha sina föräldrar och släktingar nyktra. Alla undanflykter vi kan komma på faller ner som svart sot. Drickandet på jul är en rakt igenom egoistisk och självcentrerad syssla. Julen förknippas med långsamt växande fyllor.
Vi säger att julen, det är barnets högtid. Samtidigt dricker vi oss halv och helpackade, sluddrar, bråkar, skriker, skämmer ut oss. Om nu julen verkligen är barnens högtid, varför då inte låta bli spriten?
Vi håller fast vid julen som ett levande minne av vår egen barndom. Det är rörande med vilken iver vi blir som våra egna föräldrar när vi får barn.

Norrköping tänds upp så här års. Det glittrar överallt. Milo går runt i snöröken och pekar på allting som blickar. Jag hållet honom hårt i handen när vi korsar vägen, som jag drömde och skrev dikter om att jag skulle få göra när vi väntade honom, när vi levde i en ständig skräck över att förlora honom.
Nu är han här. En sorts ständig jul, är han, vår son, när han rusar runt i vår lägenhet med en glädjefylld rastlöshet som jag avundas honom. Han lär mig ödmjukhet, lite i taget, lite mer för varje dag.
Det tar en evighet att klä honom i vinterkläder och sedan när vi pulsat runt i snön vill han inte ta av sig overallen. Snön blir till vatten i värmen. Han halkar, reser sig upp och rusar vidare. Vi äter lite framför en märklig tecknad film om pingviner och från ingenstans drabbas jag av ett varsamt vemod, en sorts rofylld glädje, en vardaglig dröm är uppfylld, Gud är god mot oss, snön faller vågrätt där ute men här inne är det vardaglig högtid, här inne är det redan jul, och av allt jag gjort och varit med om under det här året så är det de där stunderna av extraordinär vanlighet som glittrar vackrast.
Jag trivs i kyrkor. När jag var i Linköping nyligen satt jag länge i deras magnifika domkyrka. Så här års trängs människorna i bänkarna för att vara nära Gud en stund. Utan att de erkänner det för sig själva öppnas grindar till en ny värld, tickar hjärtat och himlen i samma takt.
Alla barn är värda en god jul. Den handlar ganska lite om vilken prislapp grejerna under papperet har men desto mer om hur vi är mot barnen och mot sig själva. Nyktra, glada, toleranta. Det är vad alla barn innerst inne önskar sig av oss, vi som själva var barn en gång, för inte alls länge sedan. Det blir min 38:e jul. Jag är en skruttgubbe. Men jag kan leva med det. Jag är tillräckligt gammal för att veta vad som är viktigt och inte viktigt så här års.
När Mimmi somnar i min famn är det som om snön som faller där ute, flinga för flinga, berättar en saga. Det är som om snön har ögon och ser vänligt på oss.

Fy fan vad slut jag är jag sov dåligt i natt ca 4 timmar, om klockan var tio nu skulle jag gå och lägga mig direkt!men kan fan inte göra det nu med risk att vakna pigg kl 04 i natt,i dag har jag vart och gått i genom lägenheten med gammla värden det gick det med tillslut.sedan hem plocka lite och sedan hämta joline på dagis.jag tog fel och tog med tjock sockar ist för jolines handskar.det fick jag äta upp när exet var här nyss och hämtade joline.inte så lätt att veta då jag inte har en anning om vad joline har för kläder.även om jag bidrar med pengar till att köpa kläder!!!!!nu har jag precis ätit mat och sitter och håller på att somna när jag skriver nu.jo just ja en snubbe från telia har vart här med och fixat med internet utaget så nu är det bara att koppla in skiten.hur har jag ingen anning om.så jag fortsätter med det mobila tills jag får nån att hjälpa mig med det..i morgon har jag tvätt och städ dag,men jag tänker sova tills jag vaknar inget alarm i morgon inte.

det som är gjort är gjort det som är sagt är sagt.

inte nått att göra åt det.sprid